Nationalparken Paklenica

Nationalparken Paklenica

Enligt sitt utropande är Nationalparken Paklenica den andra i Kroatien. Den förklarades till nationalpark redan år 1949, mer exakt den 19 oktober 1949. Paklenica förklarades till park några månader efter Nationalparken Plitvicesjöarna.

Det är intressant att nämna att Paklenica för första gången förklarades till Nationalpark redan 1929, men enligt de då gällande lagarna måste förklaringen förnyas varje år – vilket inte gjordes, så under flera år var Paklenica utan status som Nationalpark.

Nationalparken Paklenica infördes den 7 juli 2017 även på UNESCO:s lista över världsarv i Europa, som en del av det gemensamma världsarvet för 13 länder under namnet „Bokurskogar i Karpaterna och andra delar av Europa”.

Växt- och djurliv i parken Paklenica

Det är definitivt värt att nämna att parken är rik på växtarter, bland vilka skogssamhällen särskilt utmärker sig. Skogarna utgörs av bestånd av svarttall (Pinus nigra), efter vars kåda, „paklina”, Paklenica också fick sitt namn.

Förutom tallar är Paklenicas skogar rika på bok (Fagus sylvatica), och där växer även bir krivulja. Paklenica har till ytan det största bevarade skogskomplexet i Dalmatien. Mer än hälften av parken är täckt av vegetation, medan resten utgörs av karstterräng.

Som vi redan nämnt utgörs vegetationen av bokskogar, svarttallskogar samt platser där skogarna är blandade med de två nämnda arterna. I Paklenicas skogar hittar vi även träd av dunek (Quercus pubescens), orientalisk avenbok (Carpinus orientalis) och humleavenbok (Ostrya carpinifolia).

Tekniska kännetecken hos Nationalparken Paklenica

NP Paklenica utropades den 19 oktober 1949

Nationalparken Paklenica har en yta på 95 kvadratkilometer

Parkens högsta toppar är: Vaganski vrh (höjd 1757 meter), och toppen Sveto brdo (höjd 1753 meter).

Parken har även förts in på UNESCO:s lista över världsarv i Europa

Vi antar att namnet „Paklenica” härstammar från termen „paklina” för kådan från den svarttall som växer i detta område. Lokalbefolkningen använde kådan inom folkmedicinen, oftast för att läka sår, men även som en fackla – för belysning samt för att behandla träfartyg.

Besök Paklenica och utforska dessa platser

Om ni bestämmer er för att komma till NP Paklenica, besök definitivt några intressanta platser i parken. I denna korta översikt nämner vi några platser, men vill också betona att det finns många fler, vilket ni kommer att övertygas om när ni kommer till parken.

Grottan Manita peć är ett mål som besöks av många av parkens gäster. Ni kan besöka denna grotta i sällskap med en professionell guide, och rundturen tar omkring 30 minuter. Det är tillräckligt med tid för att lära känna många av hemligheterna i denna intressanta underjordiska värld. Temperaturen i grottan ligger kring 9 grader Celsius året runt, så vi rekommenderar att ni klär er varmt, oavsett vilken årstid ni kommer.

Ett besök i grottan är endast möjligt i sällskap med en guide.

Topparna i NP Paklenica är speciella och lockar många klättrare och naturälskare. Vi har nämnt Vaganski vrh, som faktiskt även är den högsta toppen av berget Velebit, och därmed också av Nationalparken Paklenica. Utsikten från toppen kommer att förtrolla alla, särskilt efter regn, då utsikten sträcker sig inom en cirkel med en diameter på 300 kilometer. Ni kan lätt betrakta och njuta av utsikten över Risnjak, Klek, och till och med Troglav – den högsta toppen av Dinara.

En annan topp som är väl värd ett besök är Sveto brdo. Toppen ligger på en höjd av 1751 meter, och från den har man utsikt över både Lika-sidan och kustsidan. På toppen finns ett stort metallkors och en skylt på vilken de tio Guds bud är inskrivna.

Toppen Liburnija har vi inte nämnt tidigare, men det betyder inte att det inte är värt att bestiga den. Toppen Liburnija ligger på 1709 meter över havet, och är en av de vackraste utsiktspunkterna på Velebit. Från denna topp har man en fantastisk utsikt över hela den centrala Adriatiska övärlden.

Förutom topparna och den nämnda Manita-grottan kan ni i NP Paklenica även njuta av de naturliga kanjonerna, som särskilt kommer att glädja professionella klättrare och personer som söker adrenalinsporter.

Kanjonen Velika Paklenica är en idealisk plats för professionella klättrare, som faktiskt också är de vanligaste besökarna av detta naturfenomen. Dalen Velika Paklenica är lite över 14 kilometer lång, och på grund av den specifika terrängen har den skapat en djup fåra (kanjon), som idag förtrollar många. Kanjonen är på vissa ställen bara omkring tio meter bred, medan dess djup når ända upp till 400 meter. Kanjonen Velika Paklenica anses vara Kroatiens mest attraktiva klättringsplats, känd bland klättrare i hela Europa och längre bort.

Kanjonen Mala Paklenica är en mer blygsam kopia av kanjonen Velika Paklenica. Även här kommer många att njuta, men av en annan anledning – eftersom kanjonen Mala Paklenica är en sann förkroppsling av bevarad natur och vildmark. Bäcken Mala Paklenica är lite över 12 kilometer lång. Kanjonen har en längd på 2 kilometer, med branta sluttningar som når en höjd av upp till 300 meter.

På grund av den naturliga bevarandegraden och betydelsen av Mala Paklenica är all klättringsverksamhet strängeligen förbjuden.

Babino jezero i parken Paklenica

Babino jezero är den enda permanenta sjön inom NP Paklenicas område. Sjön ligger på botten av en stor dolin, på en höjd av omkring 1600 meter. Förbi sjön går en vandringsled mot Vaganski vrh, vilket gör att bestigningen till toppen ytterligare berikas av vyer över sjöns naturliga omgivning. Under året förändras vattennivån endast obetydligt, och under vintermånaderna fryser sjön till. Vi antar att vattnets kvarhållande i sjön gynnas av ett lerskikt som har fyllt sprickorna i kalkstenen.

Intressanta invånare i sjön är alpsalamandrar (Ichthyosaura alpestris), kända som vattenödlor. På vintern går dessa individer i vinterdvala genom att gräva ner sig i gyttjan, i sjön bland alger och andra växter på botten. Isen på vattenytan skyddar dem mot alltför stor kyla.